Nationaldagen – Flaggan, sillen och den stora firar-förvirringen

Vad är grejen med Nationaldagen?

Sveriges nationaldag är lite som den där kompisen som har bytt stil sent i livet. Förr hette den "Svenska flaggans dag" och var en ganska strikt historia, men sedan 2005 har vi röd dag i kalendern och förväntas "fira". Problemet är bara att vi svenskar är experter på att fira midsommar (med sill och dans) och jul (med sill och tomte), men när det kommer till nationaldagen står vi ofta lite handfallna och undrar om vi förväntas gå i parad eller bara grilla en korv.

Varför firar vi? (Gustav Vasa och en dos slump)

Varför valde vi just den 6 juni? Det är faktiskt en kombination av historia och "vi behövde ett datum":

• Gustav Vasa: Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till kung. Det var då vi bröt oss ur Kalmarunionen och blev ett eget rike. Han var liksom Sveriges första riktiga VD som styrde upp bokföringen och gav oss en egen logga.
• Regeringsformen: 1809 års regeringsform (vår gamla grundlag) skrevs under samma datum.
• Skansen-effekten: Arthur Hazelius, Skansens grundare, började fira dagen redan på 1890-talet för att väcka lite fosterlandskänsla. Det tog oss bara drygt hundra år till att göra det till en helgdag.

En snabbspolning genom historien

• 1500-talet: Gustav Vasa rider in i Stockholm och folk är nog mest glada att slippa danskarna (förlåt Danmark, vi gillar er nu).
• 1900-talet: Flaggan viftas det med, men det är mest på idrottsplatser och vid kungliga besök. Den vanliga svensken jobbar på som vanligt.
• 2005: Nationaldagen blir äntligen en röd dag! För att få in den i budgeten tog man bort annandag pingst. Många svenskar sörjer fortfarande sin förlorade pingst-måndag, men tröstar sig med att de nu får vara lediga i juni istället.

Den moderna Nationaldags-upplevelsen

Eftersom vi inte har någon hundraårig tradition av hur dagen ska firas, har vi skapat en lite vilsen men charmig mix:

• Folkdräkts-paniken: En liten men hängiven klick plockar fram sina folkdräkter och ser fantastiska ut. Resten av oss nöjer oss med en blågul pikétröja eller en flagga i krukväxten.
• Nysvenska firandet: Det finaste med dagen är nog de medborgarskapsceremonier som hålls runt om i landet. Det är där den riktiga peppen finns!
• Picknicken: Om vädret tillåter (vilket det sällan gör i juni utan en rejäl skur) beger vi oss till närmaste grönområde för att äta jordgubbar och klaga på att det var varmare förra året.
• Kungen och Silvia: De åker häst och vagn till Skansen, vinkar lite lagom och ser till att vi har något att titta på på nyheterna.

Varför vi behöver den

Även om vi fortfarande övar på hur man firar, så är nationaldagen en bra påminnelse om att vi faktiskt har det ganska bra här uppe i norr. Det är en dag för demokrati, fred och rätten att få äta ohemula mängder mjukglass. Vi behöver inte parader och stora ord – det räcker gott med en kaffe i solen, en fladdrande flagga och insikten att semestern faktiskt närmar sig.